Häromdagen spenderade jag en stund med att läsa om en av Midnight Rendezvous största inspirationskällor, den italienske djn Danielle Baldelli. Med de två klubbarna Baia degli angeli och Cosmic hjälpte han till att skriva discohistoria under sjuttiotalets sista och åttiotalets första år. Om den första klubben Baia var afrotrummor och disco med latinoinfluenser så låg fokus på Cosmic mer på heroin och väldigt långsam elektronisk disco. Det är framförallt Baldellis uppfinningsrikedom både i låtval och teknik bakom skivspelarna som gör honom så intressant. Som Bill Brewster beskriver det i en intervju för tidningen Wax Poetics.
"Baldelli also began to experiment with tempos, irreverently switching records from 45 to 33 RPM and vice versa. Thus "Enola Gay" by Orchestral Manoeuvres in the Dark became a druggy, heavy-legged anthem at 33, instead of the perky pop record at normal speed. Ditto Visage's "Frequency 7." At Chicago's Music Box, it sounded like a techno record, as Ronnie Hardy pitched it to +8. Played at 33 RPM at Cosmic, it sounded bizarre and brilliant, dislocating and Baldelli."
Baldellis sets på Cosmic spelades in av besökarna under kvällarna och såldes när klubben stängde på morgonkvisten. Därför finns nu flera av de knastriga kassettinspelningarna tillgängliga för nedladdning. På dem kan man höra Baldellis galna mix av new wave, tidig electro och reggae på fel hastighet. Här är en annan tidig OMD-låt som spelades flitigt på Cosmic.
